Second chances
Jag är inne i en lyssna-på-musikfas just nu: jag älskar att ligga i soffan och lyssna aktivt på musik – inte bara ha det skvalande i bakgrunden. Och när Älsklingen och jag diskuterade en annan musikrelaterad sak för några veckor sedan (som säkert får ett eget inlägg så småningom) så pratade vi lite om andra chanser. Alltså favoritband som har skitit i det blå skåpet och gjort en (eller flera) bajsplattor som man önskar att de inte fanns – men som vi nu vill ge en ny chans.
Jag har några sådana. Wild mood swings är ett exempel – skivan som förstörde The Cure. Eller White Chalk som fick mig att göra slut med PJ Harvey och önska att jag hade döpt min dotter efter någon annan än henne, nån som inte gjorde mig besviken.
Och så Sounds of the universe. Det senaste Depeche Modealbumet som Älsklingen slängde ut genom bilrutan efter att vi hade lyssnat på den första gången. (Okej, det var förvisso bara en bränd kopia – inte någon av de riktiga exemplaren vi köpt för totalt 1500 spänn… men ändå). Idag lyssnade jag på liveversionen av Songs of faith and devotion och efter den låg Sounds of the Universe i Spotify – så jag lät den fortsätta spela och tänkte att nu var det dags för en andra chans.
Och de tre första låtarna var inte så pjåkiga. Jag blev hoppfull om att jag hade dömt skivan för hårt sist och lyssnade glatt vidare. Men från låt nummer 4 och framåt är det ren och skär skräp. Så dåligt så Älsklingen kom ut ur arbetsrummet och sa Håller du på med din topp-10-lista nu så blir det skilsmässa! 
Så tyvärr Depeche Mode. Sounds of the universe ligger fortfarande högt upp på min shitlist.
Dagens andra andra-chans är Kid A med Radiohead och rent tekniskt är det en tredje chans. När den här kom efter fantastiska OK Computer höll jag på att börja grina av sorg och inte blev det bättre när de följde upp den med Amnesiac. Men efter några år blev jag uppmuntrad av en vän att ge dem en ny chans och det gjorde jag. Då kunde jag ta till mig Amnesiac, men fortfarande inte Kid A. Så den jobbar jag med nu.
Och det går bättre än med Sounds of the universe faktiskt. Hittills är jag inte helt missnöjd. Kanske, kanske är tiden mogen för Kid A…?
Jag har även lovat Älsklingen att ge White Chalk en chans till. Men det återkommer jag till.
Testing testing
Tydligen kan man bädda in Spotifylänkar i sin blogg här på wordpress nu så det måste jag ju testa. Sen gör det ju inget att det här är en fantastisk version av en fantastisk låt som gav mig gåshud förut.
Om jag trodde på religion så skulle jag tillbe David Eugene Edwards. Eller kanske inte ändå – han skulle nog inte gilla det
Kraftwerk!
Kolla här. Världens bästa Offas coola kompisar gör en urbra version på Das Model. Tur att det finns ungdomar med bra musiksmak…sade tanten
Spotifysurf
Har roat mig med att Spotifysurfa lite både igår och idag. Och med det menar jag alltså att gå in på en artist jag vet att jag gillar, och sen testa alla under rubriken ”Related artists”. Jag lyssnar på några av de 5 topphitsen och beslutar om det finns nåt där som ska få vara med i playlisten jag håller på att göra. Det är roligt när man är i behov av ny musik.
Idag snubblade jag över den här (från Florence+The Machine vidare till Beth Orton vidare till Natalie Merchant). Jag tänkte att en låt med ett sånt fint namn måste ju vara bra… och tänk så rätt jag hade!
Freeeedag!
Det är fredag, jag lyssnar på syntmusik och är sjukt sugen på bubbelvin. Jag visste inte att man kunde vara sjukt sugen på bubbelvin – men jag kan nu berätta att det kan man visst. Jag ska titta om den lokala affären har några bubblor till överkomligt pris sen tror jag…
Under tiden studsar vi runt till den här:
Inlove
Jag är ett ivrigt fan av So you think you can dance men step har jag aldrig förstått mig på, varken där eller någon annanstans. Dessutom gillar jag inte gamla filmer – men nu får jag nog revidera min åsikt på båda de punkterna efter att ha sett nedanstående klipp.
Vilken entertainer, vilket nummer. I’m inlove <3
Jobba, fredag och syntmusik
Vaknade redan vid fyratiden inatt och var pigg och kunde ha gått upp (trots att jag lade mig närmare 01 än 24) men tvingade mig att somna om. Strax efter sex vaknade jag igen och då var det ingen idé att somna om, så kunde jag lika gärna vakna för dagen. Jag var pigg, och om man är pigg verkar det dumt att somna om. Om vi sen kombinerar det med syntmusik på hög volym i bilen på vägen till jobbet så har jag idag varit oövervinnerlig. Jag har jobbat som en tok, men mitt humör har inte blivit sämre för en sekund.
Det är svårt att vara på dålig humör (ens med ELVA ärendeimporter på en och samma eftermiddag) när man lyssnar på Yazoo live samtidigt som man jobbar. Dels sjunger Alison som en gudinna – till och med bättre nu än när det begav sig – och dessutom fnittrar hon så underbart mellan låtarna så man blir glad ända in i själen. Underbart.
Jag menar – lyssna här:
Dagens länktips:
Snubblade över den här länken förut: Dagens Spotifylista. Det är massor av roliga spotifylistor att lyssna på när man har tröttnat på sina egna, vill få lite nya idéer eller när man funderar över all den musik som finns på Spotify så det blir för mycket att välja mellan och det resulterar i att man inte lyssnar på nåt.
Dessutom läste jag ett blogginlägg som en (med rätta) stolt mamma skrev om sin son. Vilken ascool 15-åring. Läs om Edgar som vill reformera kyrkan.
Långfredag: fest och MJM-spelning del 2
Här kommer bilderna från själva spelningen. De gjorde i vanlig ordning en mycket bra spelning och röjde ordentligt. Jag hoppade och studsade som en tok, men lyckades få några bilder också. Några få som inte är suddiga – så blir det när man fotar utan blixt och fotoobjekten är 3 män som nästan aldrig står still
MJM releasefest
I lördags, efter att ha tillbringat morgonen med att städa och äta frukost på Som Hemma (i väntan på att husvisningen skulle bli klar) var det dags för avfärd till huvfudstaden där Älsklingen hade releasefest med Mr Jones Machine inplanerat. Det var lilla familjen och Jenny som for iväg och jag och Jenny hade turen att få börja festen redan på vägen upp.
Vi stannade på hotellet och partajade medan bandet och dottern åkte till spelstället för att soundchecka. Vi hade etagehotellrum…
När Jenny häller upp vin i glaset så blir det fyllt till bredden…
…och man har aldrig en tråkig stund tillsammans med henne. Jag har säkert 50 fulkort på henne och mig från vår förfest när vi lyssnade på Wasp och Jenny försökte få till en Billy Idolfyrkantig mun med varierande resultat.
När klockan närmade sig 20 så var vi på plats på spelstället där soundchecket pågick för fullt. Planen var att gå ut och äta när de fixat klart.
Vi följde med Susie och hennes vänner till Great India – en indisk restaurang med supergod mat. Jag åt räkor med vitlök, koriander och grön chili och det smakade gudomligt.
Sedan var det tillbaka till spelstället (Fabriken) där vi träffade många gamla och nya vänner. Här Igge och Lotta som dansar. Vi drack drinkar, minglade och pratade och skrattade.
Efter midnatt var det dags för huvudattraktionen: Mr Jones Machine på scenen.
Det var ordentligt röj, både på och framför scenen. Och jag fick till min lycka höra Vår Lilla Planet!
Den hemliga gästen som hade utannonserats var ingen mindre än Susie Päivärinta som sjöng duett med Jarmo på De månbleka tingen. Det var en succé, minst sagt.
Min älskade man röjde som vanligt som en galning och att jag lyckades få en osuddig bild på honom är ett under!
Publiken som är lite suddig. Man kan anta att det berodde på att de också studsade och dansade till musiken – eller så var det fotografen som gjorde det
Magnus var snygg som vanligt men som röjde på ett osedvanligt sätt som var roligt att se. Trots det så var det ingen signal… 
En sötnos i publiken <3
Magnus spelade till och med syntsolon och jag var tvungen att föreviga. Att min man gör det är inget konstigt, men det här var något nytt. Och bra!
En riktigt bra spelning. Kanske inte lika galet bra som i Göteborg för några veckor sedan – men helt klart bland de bättre.
Oscar spelade DJ och Torny kramades
Underbara Robban var en av vännerna som var där – här hänger vi en stund på det så kallade (urusla) backstageområdet.
Min kära make – snygg till och med när han röker…
Vi var kvar till stället stängde men vi hade ingen lust att sluta partaja. Så vi beställde en stor taxi, lastade in alla grejorna, tvingade chauffören att köra förbi ett nattöppet ställe där vi kunde inhandla folköl och for sedan till hotellet för att fortsätta partyt.
Vi festade inne på Magnus och Tornys rum för i vårt rum huserade en trött liten Offa. Korken till whiskeyflaskan kastades ut genom fönstret och så var nivån satt för den efterfesten…
Det var knökfullt med folk inne på det trånga lilla hotellrummet och alla skålar var till Robbans ära
Hm, ja. Man kan undra vad Magnus försöker göra med Torny…
Pierre och Linn var också med – även om jag inte lyckades få Linn att fastna på något foto…
Kära Magnus – en äkta rock’n'rollstjärna…
Sen blev Torny trött och kastade ut alla festdeltagare ur hotellrummet och alla gick lydigt och sov utom vi – som fortsatte en efterefterfest på vårt hotellrum – och med vi menar jag makarna Ollila och Magnus. Vi drack öl och whiskey och pratade till klockan 6 när min älskling somnade mitt i en folköl och det kändes som ett lägligt tillfället att gå och sova.
Det var en otroligt rolig kväll.
Idag är världen Monokrom
Idag släpps den äntligen – Monokrom. Den har med all rätta fått lysande recensioner och jag som redan har hunnit lyssna på den ganska många gånger kan säga att den bara växer.
Såhär skriver recensenterna:
Zero Music Magazine
Elektroskull
Releasemagazine
Brutal Resonance
Blackvector
Jag tycker att du ska köpa den, och det kan du göra här, här eller här. Och man kan även köpa den på iTunes såklart – det har jag gjort!
Jag är stolt. Jag är stolt över min kära man, över min kära svåger och över min kära vän som har gjort en såhär bra platta. Kan man vara annat? Jag är så stolt att jag dagen till ära…
… är Monokrombubban – jag som egentligen är en färgglad bubba.
MJM live @Henriksberg, Göteborg 11 mars
Till slut släppte Mia och jag greppet om den medhavda BIB:en och pallrade oss över vägen till spelstället där vi mötte Ida å Vicky. Beklagar den suddiga bilden, men jag ville ha med en bild på fintjejerna och utan blixt är det svårt att få till en skarp bild. Det var roligt att träffa gamla vänner och Jounis kusin Eva och hennes sambo hade också skaffat barnvakt och skulle titta.
MJM levererade en fantastisk spelning. Det var röj både på dem och publiken. Jag filmade tre hela låtar, men jag tror att jag stod för nära högtalaren för ljudet blev jättedåligt så jag lägger inte upp nån film den här gången. Desto fler bilder blir det istället.
Min älskling röjde som vanligt. Det är ett rent nöje att titta på honom när han är på scen.
Magnus spelar synt
Jarmo var bättre än någonsin…
Magnus – snygg som vanligt
De spelade min favoritlåt från nya skivan: Optimister & Pessimister
Det var ett jäkla röj på den här killen
Älsklingen blev lite orolig när stråkmaskinen hängde sig, men han fick iordning den igen.
<3
Efter spelningen så satt vi och pratade och hade roligt.
Det var roligt att träffa Micke igen
Älsklingen och ett MJM-fan: Karin med knappen
Kramkalas
Babe och Micke. Vi stannade tills de stängde, funderade på efterfest men bestämde oss för att strunta i det. Istället gick vi till rummet, tog ett glas vin och småpratade tills vi somnade.
Wow!
Jag fick en kommentar på mitt tidigare inlägg om I put a spell on you från en gammal klasskompis: ett påstående om en version (jag inte hade hört och som jag inte hittade på Spotify) men som skulle vara den bästa. Jag youtubade den och kan inte annat än konstatera att det måste stämma. Det här måste vara den bästa versionen (hallååååå, orgel!!). Nån som sätter emot?
Tack Daniel!
I put a spell on you
Hur man gör en bra låt bra på olika sätt.
Först originalet:
Screamin Jay Hawkins
Sen covers:
Nina Simone
Joe Cocker
Marilyn Manson
Shane McGowan &co
Vilken ska jag ha i min playlist?
mz.412 live
Själva anledningen till att vi ens var i London var att mz412 skulle spela live. Och även om jag inte direkt är ett stort fan så var det inte nåt jag ville missa. Dock ångrade jag mig nästan och funderade på om jag skulle fly fältet när vi anlände till spelstället och ett av de andra banden (Skullflower?) soundcheckade. Vilken jävla skit. Men satt man backstage så hörde man inte så mycket så jag höll mest till där.
Där träffade vi på arrangören Justin som var en trevlig – om än lite hispig – prick.
Det dracks whiskey ur speciella mz-glas…
…som var riktigt tjusiga måste jag säga. Och att hänga backstage hade fler fördelar än bara att jag slapp höra skitmusik: Älsklingen var lite småsur för de fick inte till allt som det var tänkt. Och då är det bäst att hålla sig ur vägen
Ida kom lite senare än oss andra och hade problem med att bli insläppt – men till slut så…
I övrigt hade jag sällskap backstage av Kristoffer från Norge och vi drack öl och pratade och hade jättetrevligt.
Biskop Björkk, iförd scenkläder, preppar inför giget
Så ock Jonas.
Sen var det dags för spelningen – och tro det eller ej, men jag tyckte att det var riktigt bra. Det visuella gjorde sitt till och musiken var suggestiv och jag rycktes med…
…inte så att jag kommer att rusa åstad och köpa alla skivor (inte ens om vi inte redan hade alla) eller ens skapa en Spotifyspellista – men där och då var det häftigt. Det var lite otäckt med de där maskerna dock. Om jag inte visste att den där långa drasuten är jättesnäll på riktigt hade jag kanske drömt mardrömmar…
Min älskling spelade mixerbord: han ville att allt skulle vara perfekt och vågade inte överlåta mixandet till några ”engelska klåpare”
Den där prylen han håller i handen hade vi problem med i säkerhetskontrollerna. De kunde inte lista ut vad det var i röntgenapparaten så Älsklingen var tvungen att öppna väskan och förklara båda gångerna. Jag kallade det för gardinstången, men det var egentligen ett instrument
Jag filmade också såklart och det finns ett litet klipp på youtube man kan titta på om man vill. Efter konserten åt vi mat och sen gick vi och lade oss. Det var görgött att gå och lägga sig tidigt.
MJM – De månbleka tingen
Dagens musiktips från Elliebubban: min kära man och hans band med singeln som snart släpps på vinyl och tillhörande video. Det är en otroligt bra låt, och videon är också riktigt riktigt bra. Jag är otroligt stolt över alla tre goa gubbar i bandet – men framför allt min egen såklart. Titta nu. Och om ni inte har beställt skivan så gör det på en gång!
Och för dig som undrar är det Susie Päivärinta som sjunger tillsammans med Jarmo (hon syns dessvärre inte i videon). Och ja, Susie från Lili&Susie
Dagens topp 5
- Kenny Rogers & The First Edition: Just dropped in (to see what condition my condition was in)
- The Allman Brothers Band: Whipping post
- Bob Marley: Could you be loved
- PJ Harvey: One line
- Patti Smith Group: Because the night
Gör en Spotifyspellista åt mig!
Kära läsare av denna blogg som har Spotify – jag har ett uppdrag åt er. Klicka er in på den här spellistan (som i skrivande stund är vääääldigt mager) och lägg till minst 1 låt som ni tycker att jag måste lyssna på. Man får lägga till fler också, men i alla fall en. Jag vill ha lite ny musik att lyssna på – så snälla hjälp mig.
Tack på förhand!
Förfest och Adolphson&Falk
Lördagkväll = A+F-konsert. Det var Älsklingens födelsedagsfirande och vi inledde kvällen hemma hos Magnus och Anna med lite förfest, vindrickande, vinylsingellyssnande, kramande och allmänt snicksnack. Det var gôrskôj, bortsett från 3 katter och inomhusrökning vilket inte gjorde underverk för min allergi. Det var en massa gamla goa vänner på besök och några nya bekantskaper. Och jag hade kameran redo – och mongobilder blev det.
Älsklingen och Robbe – som jag inte träffat på 3½ år när han spenderade midsommar med oss. I badtunnan, med betydligt mindre kläder – men nog om det nu
Kära söta Anna.
Magnus demonstrerar sin sminkväska. Som stängd är – inte gay….
Öppen: gay!
Gruppkram
Älsklingen och Robbe ser nästan kära ut
Sen var det dags för utgång och vi tog en promenad till Musikens hus där konserten skulle vara. Jag, Offibus och våra kameror trängde oss nästan längst fram och tittade så jag fick några bra bilder och filmer. Det var en bra konsert – men den var långtifrån så magisk som den vi såg för ett par år sedan när hela familjen började grina till Soloviolin. Jag måste säga att de gör sig bättre live och akustiskt.
Men man tackar ju aldrig nej till Mr Jones Maskin live…
…eller 10010 heller för den delen.
Efter konserten gick vi till hotellet och sov. Det var skönt imorse när jag vaknade pigg och kunde köra hemåt redan vid 11-tiden
MJM – Behind the scenes
Relativt nyligen hemkommen från en Göteborgsvistelse. Vi plockade upp Pär igår morse och for iväg mot Göteborg där det primära syftet med besöket var en Adolsphson & Falk-konsert på kvällen. Mer om det kommer dock senare. Vi var framme på hotellet där vi skulle bo vid tvåtiden och möttes upp av resten av gubbarna i Mr Jones och skivbolagsdirektörn själv i egen hög person för lite grejande och meckande inför den kommande plattan. Jag lekte behind-the-scenesfotograf
Först var det skivsignering av extraplattan. Den utfördes enligt löpande-band-tekniken.
Ju fler skivor som signerades desto mera kreativa blev autograferna. Detta kan man även beskåda på ett litet videoklipp made by Torny om man vill.
Efter detta var det dags för en liten filmad intervju. Även den finns att beskåda på Youtube – klicka in och titta vetja!
Sen avslutades det med en fotosession, där kära fotografdottern bossade runt med gubbarna i syfte att ta snygga bandfoton. Först hade hon och jag störtat runt i lobbyn på hotellet och provat ut kamerainställningar och för att få lite inspiration. Efter detta har hon mängder av mongobilder på mig i sin kamera, och om ni har riktigt tur kanske ni kan få se några på hennes blogg inom kort. Hon har ju figurerat på några mongobilder hos mig, så det är ju inte mer än rättvist
Efter detta gick vi och käkade innan vi fortsatte hem till Magnus för förfest. Men mer om det sen!
Insnöad…
Just nu är jag insnöad på sån här musik! Jag lyssnar och lyssnar och vill studsa runt med ett glas bubbel i handen och bara vara glad. Nån som är på?
Förbeställ genast!
Som de flesta säkert har sett på Fejjan så är det snart dags för en ny Mr Jones Machineskiva, så nu beordrar jag er att genast förbeställa plattan. Jag har hört den – den är dyngbra och definitivt värd varenda krona. Och om ni är bland de 200 första så får ni specialutgåvan med 2 CDs, signerad och fin.
Här kan ni förbeställa plattan – Monokrom.
Och här kan ni förbeställa vinylsingeln – De Månbleka Tingen. Har ingen vinylspelare? Det är petitesser, beställ singeln och kom och spela den på vår vetja!
Snabbare än blixten
Min älskling spelar synt snabbare än blixten…
Hittat i arkivet…
Satt och kikade i arkivet på datorn och hittade godsaker: filmer och bilder från tantbandstiden. Tantbandet som aldrig fick nåt namn – även om mitt favoritförslag var Lutanters… Jag saknar det, vi hade så kul Just de här bilderna är från när vi var i studion och spelade in (fick vi nånsin höra det eller?) och körbrudarna var med också. Nu är vi spridda för vinden – Söffi bor i Sthlm, käraste Mia i Örebro och vi andra ses alldeles för sällan. Själv är jag sugen på att dra igång igen. Nån annan?
Och till alla underbara tanter som figurerar på nedanstående bilder: Elliebubban hjärta er allihop! <3
Skin på dig galna diamant…
Det är garanterat inte varken den kortaste eller den röjigaste youtubevideon du någonsin har sett. Men lyssna på det här… fyfan va bra det är! Och jag som inte gillar instrumentalmusik fullkomligt avgudar det jättelånga instrumentala introt – gitarren sjunger och den mänskliga rösten är överflödig. Det är nästan – men bara nästan – så jag blir lite besviken när han börjar sjunga.
…och när vi ändå är inne på skitbra låtar…Jag som har skitsvårt för Kate Bush egentligen…
Mera gitarrkonsert
Älsklingen filmade när Offibus hade gitarruppspelning på Kulturskolan. Såhär lät det
