Banta med Elliebubban…
…eller hur du bombsäkert blir av med aptiten: öppna ett sprillans nytt paket med hårt bröd. Ge en brödskiva till maken, fundera en kort stund på om du vill ha en också och bestäm dig sedan för att ja, det vill du. Lägg brödskivan bredvid lunchtallriken med pasta och köttfärssås och vänta på att maken ska bli klar med philadelphiaostpaketet. Tänk Är det här vallmoknäcke, det stod ju sesam på paketet när du ser de svarta prickarna på brödet i ögonvrån…vänta några millisekunder tills du inser att de svarta prickarna RÖR på sig. Ropa Stopp! Stopp! Ät inte till maken som är på väg att ta en tugga.
Hej mjölbaggar, vad otrevligt att se er.
Och nej, ni får inte se nån bild på de ovälkomna gästerna – jag prioriterade att snabbt som en oljad blixt störta ut med infestationen och förpassa den soprummet. Sen tog jag fram mina bästa vänner för dagen: rengöringsmedel med desinfektionsmedel. Allt på bordet skrubbades!
Jag kunde inte koncentrera mig på maten utan slet ut allt från skafferiet, skrubbade med desinfektionsmedel och gick igenom allt vi hade där för att kolla om de spritt sig. Men det fanns inga spår i skafferiet i övrigt och allt annat var krypfritt, så vi misstänker att de rackarna var med från affären. Och detta är anledningen till att man har allting i skafferiet i förseglingsbara plastpåsar: för att en eventuell krypattack inte ska sprida sig till allt annat.
När jag var klar med skafferiet skrapade jag ner de kallnade resterna av min mattallrik i soptunnan – min aptit var som bortblåst. Och sen diskade jag frenetiskt, skrubbade resten av köket med desinfektionsmedlet, dammsög överallt, tömde dammsugaren och gick iväg med den påsen också till soprummet. Sen tvättade jag händerna noga och länge och desinfekterade dem också.
Och nu kommer det nog dröja tills jag blir sugen på knäckebröd igen. Yäck!
A housewifeastrophy!
Noooooo – mina decilitrar är bortsuddade. En katastrof av ofantliga proportioner. Hur ska jag nu kunna laga mat? 
Scared myself
Okej, idag blev jag faktiskt lite rädd själv när jag insåg att jag hade diskat två gånger och klockan bara var 10:30 
I väntan på Godot…
…eller i alla fall på att dammsugaren ska bli färdigladdad för FJÄRDE gången idag så jag kan dammsuga klart – så kan man ägna sig åt tönterier samtidigt som man städar. Det blir roligare då
Vattenleverans
Note to self: idag fick du 4 lådor vatten hemlevererat. Tack för mig! //Du själv
AC-underhåll
Vår AC i köket/vardagsrummet har droppat lite vatten i ett par dagar, så Älsklingen beställde underhåll på apparaterna. Och eftersom det kostar 35RM styck för underhåll (fattar ni hur extremt billigt det är? Dvs 105 RM för alla 3 – 210 SEK. Skulle man få nån tekniker att ens sätta sig i bilen för de pengarna hemma? Snubben som untförde underhåll på vår panna tog 1100 spänn SVART för att göra det!) så tänkte vi att det var lika bra att ta alla 3 enheterna på en gång. Man kan nämligen inte leva utan AC här.
Så de plockade isär enheterna och gjorde rent dem grundligt. Dessutom fyllde de på gas i köksenheten, för det var lite dåligt tydligen och antagligen det som gjorde så att den läckte vatten. Och med påfyllningen av gas och det som behövdes göras i samband med det så slutade notan på 175 ringgit. Värt varenda korvöre, eftersom jag höll på att drabbas av värmeslag när jag satt still vid datorn och ACn var avstängd.
Och note to self: om 3 månader ska de göras rent igen. Do not forget!
Doing housewifey stuff
Nu tvättar hon igen – den där Elliebubban. Det blir myyycket mer tvättande här än hemma i Sverige. Först och främst gör vi över med enorma mängder handdukar (jag själv har tre åt gången – en poolhandduk, en torka-mig-efter-duschenhandduk och en hår-handduk). Och Älsklingen har 2 (ja, nån hårhandduk behöver han ju inte ). Alltså 2 personer och 5 handdukar. Och eftersom vi duschar mycket oftare här än hemma (typ 2 gånger om dagen minst) så blir de smutsigare fortare och måste tvättas.
Och nej – den där tvättkorgen är inte så full som den ser ut att vara. Jag tog ner handdukarna från duschväggen och lade dem ovanpå – sådetså
Och vanliga kläder tvättas oftare också för det är inte som man kan ha på sig samma plagg två dagar i rad. Eller jo – det kan man, om man har ACn i bött och ligger i soffan utan att röra sig, då kan man återanvända vad det nu är man har på sig dagen efter också. Men eftersom man vill gå ut ibland, och eftersom det är varmt ute så svettas man och behöver byta kläder.
Så jag känner mig lite som en popstjärna som har massor av klädbyten under en konsert härhemma på dagarna. Förutom att jag – till skillnad från popstjärnorna – får tvätta min egen tvätt.
Det är inte lätt att vara kort
Jag undrar vilken målgrupp designern till våra hus hade när de skapade dem. De är inte gjorda för korta människor som er Elliebubba och eftersom folk i den här regionen rent generellt inte är långa (typ som jag eller kortare) så undrar jag om de trodde att det bara skulle komma tvåmetersvästerlänningar hit och bo eller? Vi har inte ens nånting på den översta hyllan i skåpen för då skulle jag aldrig få ner det.
Nåja – en kort kvinna reder sig själv och med lite verktyg får jag ner skålen som jag behöver för att laga mat. Och för er som inte såg det så kan jag meddela att det är en gaffel jag använder för att få ner skålen (som tursamt kommer med handtag – annars hade det blivit jobbigare). Inzoomning:
(Och nu är det städat också som ni kan se! )
Ingen lust!
Jag har ingen lust att diska och tvätta idag – men trots att vi försökte hålla efter igår så lyckades vi ändå åstadkomma det Älsklingen kallar för ”söndagskaoset”. Det vill säga – vi är så himla upptagna med att mysa och umgås så spåren efter mat och dryck blir väldigt tydliga i köket.
Och eftersom jag nu har vant mig vid att ha det städat omkring mig (sedär – man KAN lära gamla hundar sitta!) så ska jag strax ägna denna måndagförmiddag åt att bringa ordning i söndagskaoset. Först måste jag bara välja en lämplig Spotifyspellista för uppdraget (för det är som med träningen – man kan inte städa utan musik).
Jag gillar instagram. Jag var lite skeptisk först när Offibus tyckte jag skulle börja med det, men den skepticismen är som bortblåst nu. Det är roligt och enkelt att använda. Och nu de senaste dagarna har det bara drösat in nya användare när man kan ladda ner det till Android. Det är jag glad för – fler personer att följa.
Och om nån har nåt förslag på någon rolig som jag kan följa så tipsa gärna om det!
Här kommer några bilder från min instagramfeed. Och kära Instagram – om ni läser det här blogginlägget (vilket är vääääldigt sannolikt med tanke på att jag är en sån storbloggare och det här är ett inlägg på svenska) så önskar jag mig lite fler filter. Det vore väl inte för mycket begärt?
Det blir många foton på vackra blommor och andra växter ifrån vår trädgård och poolområdet
Här bor jag….nånstans däruppe
Dold bakom en vägg av grönska, ensam vid en grå vägg skymtade jag den här skönheten. För att kunna fotografera fick jag hänga ut över rabatten med halva kroppen och mickla in telefonen mellan alla andra blad som växte där. Men det blev ju värt besväret.
Inlove with a tree?
Jag vet att jag har lagt upp bilder på det här trädet förut, både på bloggen och på Instagram, men jag tycker det är så himla fint. Nakna grenar, bara några få blad och vackra röda blommor.
Lite närmare
Och ännu lite närmare…
Jag blir galen!
Det jävla borrandet som jag gnällde över redan förra veckan fortsätter oförtrutet. Jag och Älsklingen undrar vad fan de borrar egentligen. Min teori var att de försöker att ta ner en vägg genom att borra så många hål i den så att den rasar ihop av sig själv.
Men eftersom jag nu tänker byta om och åka upp till 35:an och gymma lite för att slippa ifrån oväsendet så kanske det inte bara är av ondo. Men bäst för dem att de har slutat när jag kommer tillbaka. Inte för att risken är särskilt stor eftersom det stod (på den nyuppsatta lappen i hissen) att de ska hålla på fram till den 23e. En hel veckas borrande till. Jag kommer antagligen vara galen på riktigt på fredag eftermiddag…
Ett bord, ett bord!
Vi har äntligen ett vardagsrumsbord – istället för en plastlåda. Det är fascinerande hur mycket ett litet lackbord för 40 ynka ringgit kan göra för hemtrevligheten.
Förutom bordet så köpte vi plastskålar, en visp, ett par dörrmattor, ett madrasskydd till sängen, en kabelihopsamlingspryl och ett diskställ. Ytterligare en sak som vi verkligen var i behov av.
Nästa inköp till hemmet ska bli en vattenkokare!
Så ibland blir jag faktiskt lite rädd själv…
På mindre än två timmar har jag tagit hand om den rena tvätten, tvättat mer, skrubbat hela badrummet, dammsugit hela lägenheten, tagit hand om den rena disken, diskat, skrubbat bänk och spis, planerat och förberett lunchen. Men trots denna vansinniga effektivitet är det inte det jag blir rädd för. Nej:
Det här är en skjutdörr. Den glider fram och tillbaka i skenor…
Som den här…
Mäh – det var ju smutsigt!
Minibananer?
Växer det små bananer i vår trädgård?
Man tager vad man haver
Om man lyckas få klumpar i såsen och varken har visp att försöka få bort dem med eller en sil att sila bort dem med – då får man improvisera. Och ett durkslag är ju ändå som en sil – eller hur?
Ny TV
När vi flyttade in i lägenheten så var vår TV trasig – som ni kan se på bilden ovan som Älsklingen tagit. Den var mörk på halva sidan. Och något som är bra med att hyra möblerat är att man då ringer till hyresvärden och säger TVn är trasig – fixa! istället för att behöva köpa en ny själv.
Men eftersom folk i det här landet inte direkt är snabba har vi fått vänta till idag med att få en ny.
Men nu står den där. En ny fräsch och framför allt hel TV. Det kommer bli ett rent nöje att ha TV-mys ikväll och framför allt kommer det bli roligt att äntligen kunna se hela bilden ordentligt
Husligheten personifierad?
Idag har jag varit en duktig Elliebubba och städat.
Jag vet ju att det är nån där på Stinavägen i Karlskoga som inte kommer tro på mig så jag tänkte det var bäst med bildbevis. Titta – jag KAN dammsuga
Jag har bäddat rent…
Och håller som bäst på att tvätta de gamla sängkläderna.
Oh denna glamour!
Man tager vad man haver
Lägenheten som vi hyr är fullt möblerad – förutom en liten grej. När de designade hur det skulle se ut så sket de helt enkelt i ett vardagsrumsbord. Vet ni hur konstigt det är med en soffa och en fåtölj… men inget bord? Och hur opraktiskt? Vi ska åka till IKEA någon dag och införskaffa ett – men tills vidare så har vi löst problemet temporärt. Man tager vad man haver… var det inte så hon sa, Cajsa Warg?
(Och jag har tänkt filma lägenheten och lägga upp så ni ska få se hur vi bor… men jag har bara inte kommit mig för. Och det är inte ens för att jag måste städa först för att slippa skämmas – för nuförtiden har vi det ju städat. Och diskat. Och tvättat… )
Mina nära och kära
I vår lägenhet finns det en ”hylla” där jag misstänker att det är tänkt att jag ska ha glossiga magasin ståendes för allmän beskådan eller för våra gäster att bläddra i – men sådana äger ju inte jag några. Istället har jag använt den hyllan för foton och annan memorabilia hemifrån.
Vi går lite närmare och tittar…
Den älskade dottern såklart, den fina tavlan vi fick av familjen brorsan i julklapp och fina bilder på Forsbergare…
Snögubben som hängt i vårt sovrum i huset sedan Offa gjorde den på dagis – foton som jag fått från mina kära vänner och kuvertet som jag fick från Ullis som skulle öppnas och läsas på flygresan ner.
Fina kalendern vi fick från Forsbergs i julklapp, kortet jag fick från arbetskompisarna, 2 fina Mior som kramas och ett fint kort på min lille bonusson tagen av min kära dotter.
Presenten jag fick från jobbarkompisarna…
Och fler bilder på finaste Offibus förstås. Vi ska köpa mer ramar och flytta upp några av fotona till den här hyllan så småningom. Och det bästa av allt är att jag har plats kvar som jag kan fylla på med fler foton, så jag funderar på att leta fram fina bilder på de kära vänner som just nu saknas i hyllan och framkalla.
Fint va?
Kommer ni ihåg…
…containern? Nu har jag fått räkningen äntligen och kan konstatera att jag slängde 800 kilo. Bisarrt.
Nähä…
Tvätten tvättar sig inte själv här på Bangatan heller, trots att den stod alldeles bredvid tvättstugan. Då vet jag att det i alla fall inte var fel på tvättmaskinen hemma i huset 
Elliebubban <3 sängen
Jag gillar verkligen min säng jag har hos kära familjen Forsberg. Det är en såndär som man kan höja och sänka och det är förfärligt trevligt. Just nu har jag höjt upp ryggdelen å sitter upp i sängen med datorn i knät.
Och att den är superskön gör ju inte saken sämre
En tung dag
Idag har varit en tung dag. Att rensa ur och ta hand om det allra sista går inte fort även om man inte har mycket kvar. Det är kvar till sist av en anledning: man vet inte riktigt vad man ska göra med skiten.
Och som om inte det varit nog så har en massa saker strulat. Vi skulle panta till exempel och när vi kommer till Prix så strular alla pantmaskinerna. Och när det utsatta klockslaget närmar sig och man vet att tiden inte räcker till så räcker strulande pantmaskiner för att orsaka hjärnblödning. Jag var sekunder iväg från att vråla på den stackars jättetrevliga anställda snubben som gjorde sitt bästa för att hjälpa till – men jag kunde behärska mig. Dock fick jag ett sammanbrott i bilen och jag kunde inte hålla stresstårarna tillbaka.
Sen själva överlämnandet av nycklarna var nästa traumapunkt för dagen. Det hjälper inte att jag vill flytta ifrån huset – 11 års minnen är inte att leka med. Och när den älskade dottern kom ner från övervåningen med tårvått ansikte så kändes det som att mitt hjärta skulle krossas för jag har tagit hennes hem ifrån henne.
När vi åkte från huset var det jättekonstigt. Ska jag inte komma tillbaka hit imorgon efter jobbet? Ska jag aldrig mer åka hit?
Men mina tårar kom inte förrän jag släppt av busan hemma hos henne. När jag skulle köra iväg i bilen så började jag gråta jättemycket. Försökte ringa min man för lite tröstande ord, men det var ju mitt i natten i KL och han hörde väl inte telefonen.
När jag lyckats ta mig samman tillräckligt länge för att kunna köra till mitt nya tillfälliga hem, började jag gråta igen när Johanna frågade hur det kändes. Men efter lite kramar så kändes det bättre.
Nu sitter jag i min säng som jag bäddat med mina egna kuddar och mitt eget täcke för att det ska kännas mer som hemma. Och inatt ska jag sova med den kära elefantfilten.
Och jag avslutar hela det här inlägget med en bild som säger mer än tusen ord: min älskade unge som kramar huset farväl. Och i bakgrunden skymtar ett läskigt tomt kök.
Flyttlördag
Klockan ringde deprimerande tidigt på lördag morgon (06,45), särskilt med tanke på att jag och världens bästa (och jag menar det jag säger! VÄRLDENS! BÄSTA!) Offibus hade slitit hund i huset till efter 12 på fredagkvällen. Men det var bara att släpa sig upp, åka och hämta ovan nämnda underbarn och sätta fart.
Fast någon av oss – jag nämner inga namn – kanske lade sig och gosade en stund på madrassen och jag pratade en kortis med Älsklingen.
Och nästan prick nio kom lillebror och hans fina familj och skulle hjälpa oss att flytta. First stop: tippen! Vi fyllde kärran med sånt som second hand inte ville ha och for iväg.
Efteråt tog vi en liten matpaus på Som Hemma för att fylla på energin. Brorsan hotade med att äta upp Offas kokosboll så hon hade den i knät hela tiden hon åt
Gruppfoto. Jag var glad för att vädret visade sig från sin bästa sida med solsken (och inte regn och stormvindar som idag).
Den galna skåningen fick också vara med på bild.
Sen åkte jag, brorsan och Offa till örebro för att lämpa av lådor. Veronica och Jomanda fick i uppdrag att åka hem och baka istället. Jag lyfte tydligen lådor med hela kroppen och hjälpte till med läpparna när lådan skulle högt upp. Det kan ha sett ut ungefär såhär…
Flytta är en slitsam affär
Och så anklagade jag vännen Robert på Facebook häromdagen för att vara en drama-queen. Men jag kan uppenbarligen jag också
Ett par Martens som väntar på att jag och Daniel ska komma upp med ett av våra lass…
Mitt hjärta
När allt till slut var inlastat…
…så ville det älskade barnet åka vagn ner och det fick hon.
Sen bar det av hemåt igen och vi lämnade kärran på Statoil en halvtimme efter utsatt tid – men de var mycket förstående.
Tack till Daniel, Veronica och Jomanda för excellent flytthjälp!
Mitt nya hem…
Det har varit en lång dag idag. Jag har bilder i kameran för att illustrera, men jag orkar inte ikväll. Jag hade klockan ställd på före sju imorse och jag tycker jag är värd ett hedersomnämnande för jag är vaken fortfarande fastän klockan är över tolv.
Så idag får ni nöja er med en bild på mitt nya hem. Här ska jag försöka sova inatt…
Ljuset i tunneln
Äntligen börjar jag se slutet på flera månaders slit med att tömma huset. Till helgen flyttar jag och sakta men säkert blir det mindre och mindre stuff kvar i huset. Idag har jag förberett inför morgondagen när resten av möblerna blir hämtade.
Vardagsrumsmöblerna är ihopställda i ena hörnet för enkelhetens skull.
Borta är röran från igår…
Jag har plockat isär sängen också för den ska också iväg. Så nu har jag ingenstans att sova eller…?
Johoo då! Jag har bäddat den uppblåsbara madrassen i vardagsrummet – så där ska jag, kramifanten och lill-Tiggr sova inatt. Och imorgon är jag ledig för att fortsätta greja.
Så håll ut några dagar till. Snart ska jag skriva om annat än flyttande!
Jamen va bra…
…att det blev så himla mycket mindre rörigt nu när jag organiserade. Så organisationsskills kanske inte är nåt jag ska skriva med i ett CV?
Organisation!
Höll på att bli galen på att det stod lådor överallt som höll på att driva mig till vansinne och hindrade mig från att få översikt. Så jag var tvungen att organisera om lite… och nu står alla lådorna (utom de som är kvar i källaren) prydligt staplade i hallen. Då blir det enkelt att bära ut dem på lördag också.
Packa pappas kappsäck
Lite röjande/packande måste jag ju ägna kvällen åt också…
…så jag bar ut alla vin- och ölglas till vardagsrummet och slog på ett avsnitt av Masterchef Australia på datorn och började packa.
Nu har jag packat slut på all bubbelplast så det måste jag väl köpa lite ny till det som är kvar. Men nu börjar det eka tomt i köksskåpen – bara det allra nödvändigaste kvar. Och idag var båda mina tallrikar som jag har kvar smutsiga så jag åt ur en matlåda. *fniss*
